Assisterad befruktning är ett samlingsnamn för befruktningsmetoder som utförs delvis utanför kroppen. De två huvudsakliga typerna av assisterad befruktning är insemination, där spermier hanteras utanför kroppen, och in vitro-fertilisering (IVF), där både spermier och ägg hanteras utanför kroppen.
Det är sedan den 1 januari 2019 tillåtet i Sverige att vid IVF använda både donerade spermier och donerade obefruktade ägg samt donerade befruktade ägg. Kravet på att det blivande barnet ska ha genetiskt släktskap med en av föräldrarna har således tagits bort.
En princip som är viktig i Sverige är att barn som kommit till genom donation ska ha rätt till information om sitt ursprung. Därför sparas uppgifter om spermie- eller äggdonatorns identitet i en särskild journal som barnen har rätt att ta del av när de uppnått tillräcklig mognad.
Exempel på etiska frågeställningar i samband med assisterad befruktning är vilka metoder som bör tillåtas, vilka som bör få tillgång till metoderna (spelar det någon roll vilka skäl man har för att använda sig av assisterad befruktning?), hur det påverkar barn att ha blivit till genom olika former av assisterad befruktning och hur viktigt det är med genetiska samband mellan föräldrar och barn, samt vilka åldersgränser som bör gälla vid assisterad befruktning.