Biobankslagen definierar begreppet ”biobank” som ”biologiskt material från en eller flera människor som samlas och bevaras tills vidare eller för en bestämd tid och vars ursprung kan härledas till den eller de människor från vilka materialet härrör”.
De allra flesta prover som sparas i biobanker tas rutinmässigt inom sjukvården i samband med undersökningar och uppföljningar.
Användningen av biologiskt material från människor i sjukvård och forskning regleras sedan 1 januari 2003 av en särskild lag: lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m., oftast kallad biobankslagen. Det centrala syftet med biobankslagen är att skydda provgivarnas integritet samtidigt som forskningsintresset värnas.