Statens medicinsk-etiska råd
Datum: 2003-05-20
Dnr Dnr 10/03
Kommittén (S 2001:01) fick genom tilläggsdirektivet ett uttryckligt uppdrag att utforma en rättslig reglering som medger forskning på stamceller från befruktade ägg vilka blivit över vid provrörsbefruktning. Vidare fick kommittén i uppgift att föreslå ett tydligt generellt förbud mot reproduktiv kloning. Vad somatisk kärnöverföring (terapeutisk kloning) beträffar, är direktivet något öppnare i sina formuleringar. Det förmedlar dock en otvetydig förväntan att kommittén skall finna metoden etiskt acceptabel och hitta lagtekniska lösningar som reglerar den. Exempelvis skall kommittén överväga om ett tillåtande av somatisk kärnöverföring kräver att Sverige reserverar sig mot artikel 18.2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och biomedicinen, vilken förbjuder att embryon framställs för forskningsändamål.
Ett missnöje med uppdragets strama utformning framskymtar i två reservationer och ett särskilt yttrande från sammanlagt tre av kommitténs ledamöter. Då man kommenterar betänkandet, bör man vara medveten om den tydliga beställning som kommittén har haft att utgå ifrån. Med respekt för uppdragets begränsningar finns det likafullt skäl att efterlysa vissa fördjupningar, så att den etiska grundvalen för lagförslagen synliggörs.
Behov av etisk analys
Det kanske kan tyckas förutsägbart att just SMER skulle efterlysa en fylligare etikredogörelse. Men etisk analys är inget självändamål. Det förslag som läggs fram i betänkandet innebär att Sverige kan komma att få den mest liberala lagstiftningen i Europa då det gäller embryonal stamcellsforskning. Skälen för att Sverige bedömer detta som rätt och riktigt bör framgå tydligt – för oss själva, för vår omvärld och, inte minst, inför framtida överväganden.
En tydligare och sammanhållen analys av embryots moraliska status bör självklart ligga till grund för lagstiftning inom detta område. Detta är något som framhållits internationellt, bl.a. i yttranden av UNESCO-organet International Bioethics Committee och av EU-kommissionens European Group on Ethics in Science and New Technologies. Hållningen i dessa yttranden är pluralistisk, dvs. olika länder förväntas komma att inta olika hållningar till embryonal stamcellsforskning. Oavsett om man i ett land intar en liberal eller restriktiv ståndpunkt bör dock vägvalet och lagstiftningen på ett uttalat sätt sammanhänga med den moraliska status, eller det skyddsvärde, som man tillmäter ett embryo. SMER vill här hänvisa till sin skrift ”Om livets början” (Etiska vägmärken 10, 2000).
SMER har i detta sammanhang diskuterat förbudet mot reproduktiv kloning. Kring ett sådant förbud finns idag total uppslutning; ingen ansvarskännande medborgare skulle idag förorda ett så riskabelt projekt som reproduktiv kloning av människor. Det finns åtminstone två huvudskäl som kan anföras mot reproduktiv kloning.
1. Ett skäl är den stora osäkerhet som vidlåder tekniken, och de oacceptabla risker och lidanden som sådana humanexperiment skulle medföra. Hittillsvarande erfarenheter från kloning av djur understryker hur lite vi vet om kärnöverförningens effekter på arvsmassa och avkomma. Teknikens följdverkningar för eventuella kommande generationer är idag helt okänd; här finns knappt ens rudimentära erfarenheter från djurexperiment. Detta skäl att förbjuda reproduktiv kloning kan alla ställa sig bakom.
2. Ett annat skäl som kan anföras är att reproduktiv kloning strider mot människovärdet. Många, men inte alla, skulle anse också detta var ett tungt vägande skäl för förbudet. Man kan spetsa till diskussionen och ställa frågan om ett barn som tillkommit genom reproduktiv kloning därmed skulle sakna fullt människovärde. Möjligen visar vi oss då ha olika tolkningar av vad vi menar med människovärde.
Frågan om det klonade barnets människovärde är minst sagt hypotetisk, eftersom vi är eniga om att det skall råda förbud mot reproduktiv kloning. Om vi däremot, i en nära eller avlägsen framtid, finner att vetenskapen och tekniken utvecklats så att kloning av människor kan antas vara en säker teknik, försvinner det första skälet till förbudet. Då måste en helt annan diskussion vidta, som fokuserar det andra skälet. Strider reproduktiv kloning mot människovärdet?
Kommittén har valt att avstå från att analysera den etiska grundvalen för förbudet mot kloning. Detta är helt begripligt, med tanke på utredningens begränsade tidsramar och omfattande uppdrag. Då enigheten är total kan det tyckas överflödigt att rannsaka värdegrunden för ställningstagandet. Men denna pragmatiska hållning kan skapa problem i nästa steg, isynnerhet då man lagstiftar på nya och snabbt föränderliga områden. Bakom enigheten i en sakfråga kan ligga varierande skäl som inte är redovisade, vilket kan försvåra diskussionen i ett senare skede. Sådana problem riskerar att uppstå kring flera av lagförslagen, just för att den etiska analysen är otillräckligt genomarbetad.
Framställande av befruktade ägg för forskningsändamål
I likhet med kommittén anser rådet att det vore problematiskt att generellt förbjuda framställandet av befruktade ägg för forskningsändamål. Sådant framställande måste få ske för att bedriva forskning kring barnlöshet och tidig embryonal utveckling. Det är kommitténs bedömning att det inte går att dra någon rättslig gräns mot vad som i motsats härtill bör förbjudas, och förordar därför att gränsdragningen får ske från fall till fall inom ramen för den forskningsetiska prövningen. Kommittén menar också att forskning kring somatisk kärnöverföring skall kunna tillåtas, efter forskningsetisk prövning.
SMER vill dock påpeka, att den föreslagna lagen om etikprövning av forskning som avser människor (prop. 2002/03:50) inte ger någon tydlig vägledning beträffande vad som bör beaktas vid prövningen av denna typ av forskning. Lagförslaget (prop. 2002/03:50) förutsätter för övrigt att det biologiska materialet är identifierbart, vilket inte nödvändigtvis måste vara fallet vid forskning med befruktade ägg. Det är inte heller helt klart vad som är att betrakta som metodutveckling respektive forskning. Detta är väsentligt, eftersom endast forskning är underställd det lagstadgade kravet på etisk prövning. Av dessa skäl anser SMER att framställandet av befruktade ägg, som görs i annat syfte än för behandling av ofrivillig barnlöshet, alltid skall göras till föremål för central prövning.
Samtycke och återkallande av samtycke
Donation av ägg och spermier, samt av befruktade ägg, förutsätter samtycke från berörda parter. Kommittén föreslår en ny 6 § (i 1991:115) som föreskriver ett uttryckligt samtycke från donatorerna av ägg och kroppscell för att somatisk kärnöverföring skall vara tillåten. Men hur långt sträcker sig donatorernas rätt att återkalla samtycket?
Lagen (2002:297) om biobanker inom hälso- och sjukvården m.m. är tillämplig på befruktade ägg och på stamceller. Ägg och stamceller, liksom cellinjer, betraktas alltså som vävnadsprov i biobanklagens mening. Lagen ger emellertid donatorn rätt att när som helst återkalla sitt samtycke. Återkallelsen kan gälla en viss eller all användning av vävnadsprovet.
Vid stamcellsforskning bearbetas det donerade biologiska materialet. Lagstiftaren har inte angivit hur mycket materialet kan bearbetas och fortfarande betraktas som ett vävnadsprov i biobanklagens mening, och vid vilken tidpunkt det istället bör ses som en produkt av forskningsinsatsen. Detta är avgörande för om donatorerna har rätt att återkalla sitt samtycke eller inte. SMER beklagar att kommittén i betänkandet inte problematiserat biobanklagens räckvidd, och anser att frågan måste beredas vidare.
Beslut
SOU 2002:119, Rättslig reglering av stamcellsforskning, diskuterades vid rådets ordinarie sammanträden den 7 februari, 7 mars, 3-4 april samt 14 maj 2003. Vid det sistnämnda tillfället beslutade rådet att avge detta yttrande. Beslutet fattades av: ordföranden Daniel Tarschys; ledamöterna Tuulikki Koivunen Bylund, Leif Carlson, Elina Linna, Kenneth Johansson, Göran Sjönell och Conny Öhman; sakkunniga Margareta Albinsson, Kerstin Hagenfeldt, Per Christian Jersild, Christian Munthe och Kerstin Wigzell.
Avvikande mening har anmälts av ledamoten Chatrine Pålsson samt sakkunnige Sture Gustafson, vilka inlämnat ett gemensamt särskilt yttrande, samt sakkunniga Elisabeth Rynning, som även hon lämnat ett särskilt yttrande.
För Statens medicinsk-etiska råd
Daniel Tarschys
Ordförande
Ann-Charlotte Smedler
Huvudsekreterare, e.u.