Under måndagens etiksamtal i Almedalen på temat Ett längre liv – en ny samhällsutmaning? diskuterades etiska, juridiska och politiska aspekter av den forskning som utlovar att vi i framtiden kommer att både vara friskare och leva betydligt längre och där döden kanske inte längre är given.
Moderator Lotta Eriksson, huvudsekreterare i Smer, inledde med att ge exempel från kulturhistorien på att människan i alla tider har förhållit sig till frågan om att undkomma döden och få evigt liv. Men i dag utspelar sig jakten på livsförlängning och evig ungdom inte enbart i myter och berättelser, utan i laboratorier, forskningscentra och teknikbolag världen över.
Därefter presenterade Linus Petersson, civilingenjör och medgrundare Longevity Sweden, det aktuella forskningsläget i fråga om att stoppa åldrandet. Han argumenterade för att vi nu – för första gången i mänsklighetens historia – faktiskt har en vetenskaplig grund för att börja bromsa den biologiska åldrandeprocessen. Han hänvisade bland annat till forskning kring telomerer, senescenta celler och odödliga organismer som exempel på att biologiskt åldrande inte är en ofrånkomlig naturlag och berättade att det pågår över 200 läkemedelsprojekt som syftar till att behandla själva åldrandet – inte bara symptomen som cancer eller demens. Enligt Linus Petersson är det också en moralisk plikt att stoppa åldrandet och förlänga livet.
– Livet är gott, döden är dålig. Åldrande orsakar 90 procent av alla dödsfall. Ska vi då inte försöka stoppa det?
Från övriga panelen mötte dessa idéer både nyfikenhet och ifrågasättande. KarlEkendahl, forskare i filosofi, påpekade att även om lidande är dåligt och bör minskas, så är livsförlängning inte okomplicerat. Det finns enligt honom en tydlig skillnad mellan att minska sjukdom och lidande och att radikalt förlänga livet. Om människor börjar leva i hundratals år utan att lämna plats för nya generationer, förändras hela den sociala och kulturella dynamiken. Karl Ekendahl lyfte fram risken att samhället stagnerar, att äldre generationer behåller maktpositioner under orimligt lång tid och att yngre människor får allt mindre inflytande. Han lyfte också frågan om radikal livsförlängning skulle leda till en stor befolkningsökning och om samhället som svar måste införa någon form av barnbegränsning.
– Världen behöver nytt blod i stället för att det gamla blodet snurrar runt. Nytänkande och nya generationer behöver ersätta de gamla.
Titti Mattsson, professor i offentlig rätt, resonerade kring de juridiska och fördelningspolitiska konsekvenserna. Hon menade att tekniken utmanar befintliga etiska och rättsliga principer inom hälso- och sjukvården, både skillnaden mellan att bota och att förbättra och rätten till hälsa och liv. Titti Mattsson pekade även på risken för att livsförlängning blir en klassfråga – där endast ett fåtal har råd att leva längre samtidigt som andra dör av svält.
– Samhällets resurser är begränsade. Ska radikal livsförlängning vara en rättighet eller något man får bekosta själv? Det är viktigt att tänka till.
Anton Nordqvist, fd regionpolitiker (MP) och ledamot i Smer, påpekade att ämnet väcker många olika slags frågor, både existentiella och mer praktiska. Hur ska det till exempel gå med pensionssystemet? Det kan vara så att det ingår i samhällsfördraget att se till att alla människor får tillgång till behandling som stoppar åldrandet, men dagens samhälle är ganska långt därifrån och det finns en massa utmaningar som politiken behöver hantera på vägen. Fördelningsfrågan oroar även honom.
– Om den här teknologin blir verklighet så behöver den fördelas rättvist. Man behöver säkerställa att vi inte får en överklass som lever i 2–300 år och en arbetande underklass som servar dem. Resursfrågan är otroligt viktig att lösa innan vi börjar ta några piller.
Thomas Ragnarsson, riksdagsledamot (M) och ledamot i Smer, utgick från sin långa erfarenhet av arbete i vården när han uttryckte skepsis inför idén om att döden per definition är något dåligt. Han berättade att han sett många människor dö, och ibland sker det fridfullt, efter ett långt och meningsfullt liv. Enligt Thomas Ragnarsson kan döden ses som något naturligt. Men han betonade samtidigt att forskningen är viktig, och påpekade precis som Anton Nordqvist att radikal livsförlängning skulle leda till att vi måste förändra hela samhället och det ekonomiska systemet. Thomas Ragnarsson ansåg dock att vi först och främst måste diskutera vad ett bra liv är.
– Vill vi leva i ett samhälle där man vid 147 års ålder sitter med en tallrik med 19 olika piller framför sig vid frukostbordet?
LinusPetersson hävdade att det kommer att finnas starka incitament för stater både i rika och fattiga delar av världen att subventionera teknologin för alla, eftersom den leder till minskade vårdkostnader och pensionsutbetalningarna samtidigt som skatteintäkterna ökar.
I en diskussion mellan paneldeltagarna och publiken fördjupades de psykologiska och kulturella dimensionerna av radikal livsförlängning. Linus Petersson menade att människan under sina 300 000 år har rationaliserat döden som något naturligt eftersom det hittills inte har gått att undvika den. Det är inte konstigt att vi utvecklat kulturella berättelser som gör den uthärdlig. Andra väckte frågan om hur ett mycket långt liv egentligen skulle upplevas av oss människor. Finns det en mental mättnadspunkt där vi efter 200 år känner att nu räcker det?
Se videon från samtalet.