Användningen av analyser av DNA har kommit att bli ett effektivt verktyg för den brottsutredande verksamheten. Nya metoder har utvecklats som bidrar till att öka möjligheterna att identifiera gärningspersoner och att fria oskyldigt misstänkta eller dömda personer. Man kan nu med mycket små mängder DNA ringa in ursprung, hår- och ögonfärg samt kroppsstorlek på personer som varit på brottsplatsen. Nya kommersiella produkter som DNA-test för släktforskning har också gett polisen fler möjligheter att spåra brottslingar. Fördelarna är flera, men det finns även risker och farhågor kopplade till tillgång till och hantering av DNA.
I Statens medicinsk-etiska råds (Smer) nya publikation Kort om DNA och brottsutredning skriver rådet om vikten av att beakta och hantera dessa risker så att de möjligheter som DNA ger tas tillvara.