Följ etiksamtalet live här: https://youtube.com/live/b0g1J_-n-N4?feature=share
Sverige har en av världens högsta andelar adhd-diagnoser. Nu växer en ny marknad fram – för dem som vill bli av med sin diagnos. Vem bär ansvar för avdiagnostisering? Behövs alla diagnoser eller borde samhällets stödsystem organiseras annorlunda?
***
Antalet adhd-diagnoser har mångdubblats på två decennier. Nu ser vi nästa fas: en växande grupp människor som vill få sin diagnos omprövad – och en privat marknad som erbjuder det, för 9 000 till 30 000 kronor.
Diagnosen adhd öppnar dörrar till stöd och behandling som gör verklig skillnad. Men när diagnosen också stänger dörrar – till utbildningar och yrken – uppstår livslånga konsekvenser. Vem bär ansvaret när en diagnos visar sig inte längre vara relevant, eller kanske fel från början – den som ställde den, systemet som skapade efterfrågan, eller individen som sökte hjälp? Är avdiagnostisering en uppgift för den offentliga vården? Hur bör omprövning av diagnos prioriteras i förhållande till annan vård? Och finns risk för att efterfrågan och inte behov styr vården?
Det höjs också röster för att både vården och andra sektorer borde fokusera på förmågor och behov i stället för diagnoser. Hur skulle ett sådant skifte gå till? Vilka vinnare och förlorare finns?
Moderator: Sven-Eric Söder
Panel:
Sven Bölte, professor och föreståndare för Center of Neurodevelopmental Disorders at KI (KIND)
Sophia Eberhard, chefsöverläkare BUP Skåne, forskare vid Lunds universitet
Anki Sandberg, intressepolitisk sakkunnig, riksförbundet Attention
Anton Nordqvist, fd regionpolitiker, ledamot (MP) i Smer
Mikael Sandlund, professor i psykiatri, sakkunnig i Smer