Tillsammans med de etiska råden i Danmark, Norge och Finland gjorde Smer ett uttalande i mars i år om att det behövs en internationell begränsning av antalet barn som en enskild könscellsdonator kan ge upphov till. Dagens granskning i SVT Nyheter om hur ”Kjelds” spermier gett upphov till minst 197 barn, varav flera med en allvarlig cancergen, sätter nytt fokus på frågan.
De flesta länder har nationella lagar som begränsar antalet barn som en enskild donator kan ge upphov till. Dessa begränsningar verkar dock inte ha efterföljts i flera av länderna enligt rapporteringen, vilket är djupt problematiskt.
Men även om de nationella riktlinjerna skulle följts kvarstår problemet med att det fattas en internationell maxgräns. Det innebär att spermier eller ägg från en och samma donator kan användas i flera länder. Därmed kringgås nationella restriktioner. Ett barn som tillkommit med hjälp av en könscellsdonator kan få hundratals genetiska halvsyskon spridda över hela världen. Vissa ägg- och spermiebanker har frivilliga begränsningar, men dessa varierar avsevärt.
— Det här tragiska fallet visar med all tydlighet att det behövs en internationell maxgräns för antalet barn per donator. Nu måste EU:s medlemsstater agera, såhär får det inte gå till, säger Smers utredningssekreterare Carolina Östgren.
I vårt gemensamma uttalande från mars i år uppmanar etikråden i de nordiska länderna beslutsfattare att vidta politiska åtgärder för att föra upp denna diskussion på dagordningen på europeisk nivå.
Fram till dess att en internationell reglering finns på plats uppmanar råden ägg- och spermiebankerna att införa egna gränser för antalet barn per donator. Vidare betonar vi vikten av transparens, så att både donatorer och mottagare är fullt informerade om hur många barn som potentiellt kan bli till med hjälp av en enda donator.
Begränsa antal barn per donator
