I USA gjordes nyligen ett försök med transplantation av ett grishjärta till en svårt sjuk man. Eftersom utvecklingen på området går snabbt är det hög tid att möjligheter, risker och etiska utmaningar med så kallad xenotransplantation, där organ, vävnader eller celler från djur transplanteras till människor, börjar diskuteras i Sverige. Det var deltagarna i ett etiksamtal arrangerat av Smer under Almedalsveckan överens om.
Etiksamtalet utgick från frågan om genredigerade grisar är lösningen på den organbrist som råder i Sverige och världen idag. Annika Tibell, forsknings- och utvecklingsdirektör på Karolinska universitetssjukhuset och tidigare transplantationsforskare, berättade att det i Sverige genomfördes kliniska försök med xenotransplantation under 1990-talet, bland annat av insulinproducerande ö-celler. Men plötsligt blev det tvärnit för all sådan forskning när det upptäcktes att endogena retrovirus från grisarna kan överföras till människor. Sådana virus skulle kunna orsaka sjukdom som sprids och i värsta fall utvecklas till en pandemi. Samtidigt utvecklades stamcellsforskning som av många sågs som ett bättre alternativ för att få fram organ som kan transplanteras.
1999 lade en kommitté fram ett lagförslag om reglering av kliniska försök med xenotransplantation i Sverige. Eftersom forskningen om xenotransplantation lades ner blev kommitténs förslag aldrig verklighet. Frågan om xenotransplantation har dock åter blivit aktuell i och med att kliniska försök nyligen har genomförts i USA. En transplantation av ett grishjärta till en svårt sjuk man utfördes i början av 2022.
– Dagens lagstiftning är inte anpassad till xenotransplantation, hävdade Titti Mattsson, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet och sakkunnig i Smer.
Hon ansåg att det är dags att damma av kommitténs gamla lagförslag och se på vilket sätt det skulle kunna uppdateras. Regelverken för forskningsetik, kliniska prövningar, smittskydd och biobanker behöver ses över. Det måste göras både i Sverige och på EU-nivå. Enligt Titti Mattson måste många etiskt svåra frågor lösas, bland annat hur risker för enskilda forskningspersonen och omgivningen ska hanteras. Ska vi tillåta att personer ingår i försök med väldigt stora risker? Kan man verkligen ge ett informerat samtycke till att delta i sådana försök? Och kan man tvinga någon att delta i återkommande undersökningar efter en xenotransplantation, så att eventuell smittspridning kan förhindras?
Kristofer Hansson, docent i etnologi vid Malmö högskola, lyfte fram tre etiska utmaningar gällande xenotransplantation. Den första är användningen av ursprungsdjur, där frågan är hur långt vi kan gå när det gäller att föda upp och genredigera djur för våra egna syften. Samhället går ju mot en alltmer restriktiv syn på djurhållning. Grisarna kan inte leva ett vanligt djurliv och man kan fråga sig om genredigeringen innebär ett lidande för djuren.
Kristofer Hansson påpekade vidare att människan med xenotransplantation och liknande typer av ny bioteknologi skapar nya risker, och att det är en etisk utmaning hur dessa ska hanteras. Ytterligare en fråga är vem som ska bestämma vad som ska vara tillåtet och inte.
– Det är en utmaning att förflytta diskussionen från medicinare och politiker till medborgare och patienter, menade Kristofer Hansson.
Sofia Nilsson (C), riksdagsledamot och ledamot i Smer, ansåg att xenotransplantation väcker många svåra frågor. Forskning pågår i andra delar av världen och utvecklingen går snabbt. Tekniken ska kunna utvecklas samtidigt som befolkningen skyddas. De etiska perspektiven måste lyftas in, liksom vilka tankar som finns bland befolkningen. Vi måste kännas oss trygga.
– Vi i Sverige måste bestämma hur vi vill ha det, innan forskningen springer ifrån oss.
Enligt Annika Tibell måste vi fortsätta arbetet för ökad tillgång till organ på flera olika sätt, varav xenotransplantation är ett. Hon tror att utvecklingen av xenotransplantation av organ kommer att fortsätta i USA, där organbristen är mycket större än i Sverige. Denna typ av forskning är väldigt dyr och måste finansieras av kommersiella företag. Om forskning skulle bli aktuell i Sverige skulle det troligen handla om xenotransplantation av celler.
– Xenotransplantation kommer aldrig att vara en nationell fråga, påpekade Annika Tibell. Infektionsrisken stannar inte vid landsgränsen. Sverige bör väcka frågan på europeisk nivå.
Moderatorn för samtalet, Smers ordförande Sven-Eric Söder, konstaterade att det inte finns några enkla svar på de frågor som diskuterats. Deltagarna var överens om att en diskussion måste föras brett i samhället, och att lagstiftningen bör ses över. Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill skapa för kommande generationer.
Statens medicinsk-etiska råd bereder just nu frågan om Xenotransplantation – rådets analys av frågan planeras att publiceras hösten 2022.