Sedan 1982 har svensk hälso- och sjukvård haft ett tydligt mål: vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen och efter behov. Men vad behövs för att jämlik vård ska bli verklighet för patienterna i väntrummet, och inte bara en formulering i lagtexten? Frågor om vårdens prioriteringar, organisation och ekonomi diskuterades vid ett av Smers seminarier under årets Almedalsvecka.
Smers ordförande Sven-Eric Söder inledde samtalet med att teckna en bild av sjukvårdens tillstånd och utmaningar. Han påpekade att skillnader i hälsa och tillgång till vård är väl dokumenterade. Personer med kortare utbildning och svagare ekonomi lever ofta kortare liv. Geografiska skillnader mellan glesbygd och storstad påverkar tillgången till vård och kompetens. Men vi befinner oss också i en tid av stora medicinska genombrott, en teknisk revolution. Nya läkemedel, avancerade terapier och precisionsmedicinska behandlingar introduceras i snabb takt för såväl små som stora patientgrupper. Många av dessa innovationer innebär betydande kostnader, vilket betyder att vården kommer att ställas inför prioriteringsbeslut av en omfattning och komplexitet som saknar motstycke.
— Prioriteringar, gränsdragningar och resursfördelning är inte i första hand tekniska eller administrativa frågor. De är viktiga etiska vägval. Och hur vi gör dessa val kommer ytterst att avgöra om vård på lika villkor förblir en formulering enbart i lagtexten – eller en verklighet för patienterna i väntrummet, hävdade Sven-Eric Söder.
Sjukvårdsminister Elisabet Lann tecknade också en bild där många människor är alltmer intresserade och kunniga kring sin hälsa. På alla nivåer finns många önskningar om vad hälso- och sjukvården ska erbjuda. Men hon lyfte samtidigt att en svårighet för att nå målsättningen om jämlik vård är att individer har olika förutsättningar och förmåga att själva förstå och fullfölja sin behandling. Ett tema i samtalet var om och hur sjukvården ska hantera dessa olika förutsättningar. Får det kosta mer för vissa utsatta grupper?
Rachel de Basso, regionråd och ordförande i regionstyrelsen i Region Jönköpings län, berättade om hur de hanterar de här utmaningarna i Region Jönköping. Hon lyfte fram ett tydligt patientfokus och en sammanhållen vårdkedja som centrala delar, liksom viljan att anpassa insatser efter olika gruppers behov. I regionen har de arbetet med att analysera befolkningens hälsa och livsvillkor, och synliggjort skillnader inom och mellan kommuner.
— Regionen ska våga göra olika för olika för att möta de behov som finns. Vården måste pröva nya sätt att nå människor och ge dem egen kraft och kunskap om hur de skapar sin egen hälsa. Och vi måste tidigt börja arbeta med förebyggande vård, sa Rachel de Basso.
Flera av talarna framhöll den nationella kunskapsstyrningen som ett handfast stöd för jämlikhet i vården. Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen, ansåg att myndigheten också måste vara mer öppen med vilka prioriteringar som ska göras och med att berätta vilka principer prioriteringarna bygger på.
Moderator Sofia Nilsson frågade om ojämlikhet i vården främst är ett resursproblem eller styrningsproblem. Elisabet Lann pekade på att behoven inom vården i någon mån är oändliga, men att politiker inte kan gå ut och lova allt till alla. Vi i Sverige kommer inte att kunna vara först med allt, ny spetsvård kan vara oerhört dyr. Vi måste slå vakt om och lova bassjukvård till multisjuka.
— Svaret finns aldrig bara i mer resurser, utan vi måste ställa krav på att resurserna används på bästa sätt, sa Elisabeth Lann.
Björn Eriksson framhöll att beslutsfattare måste analysera hur patienterna flödar genom vårdkedjan och Rachel de Basso gav ett exempel på hur Region Jönköping arbetat just så. De hade problem med långa väntetider på akuten och analyserade då patienternas väg genom vårdsystemet. Genom att sen ändra på flera faktorer kunde de korta väntetiderna utan att skjuta till en enda krona.
Mot slutet av samtalet diskuteras förtroendet för den offentligt finansierade vården i relation till ökningen av privata sjukvårdsförsäkringar. Talarna beskrev dem som en risk för jämlikheten, eftersom de kan innebära att patienter får snabbare tillgång till vård utifrån betalningsförmåga. Samtidigt betonades att det viktigaste sättet att motverka denna utveckling är att stärka den offentliga vårdens kvalitet och tillgänglighet.