Den tekniska utvecklingen inom assisterad reproduktion går snabbt framåt och de nya metoderna väcker många etiska frågeställningar. Inom ramen för arbetet med assisterad reproduktion vill Smer veta vad dagens ungdomar tänker och tycker om de metoder som kan bli deras verklighet.
Under rådets besök i Umeå och Lund under våren 2025 mötte de ett åttiotal gymnasieelever från Dragonskolan respektive Spyken för att diskutera preimplantatorisk genetisk testning (PGT) och in vitro-gametogenes (IVG)*.
Inför Smers besök hade eleverna läst på om metoderna och de etiska aspekterna av dem. Diskussionerna om PGT rörde bland annat vilka tester av ett befruktat ägg som bör vara tillåtna. Enbart allvarliga sjukdomar eller ska man även få testa för mindre allvarliga som kan komma senare i livet? Kanske även egenskaper som kön, ögonfärg, intelligens och kreativitet?
Alla elever var överens om att PGT bör vara tillåtet för att identifiera och undvika allvarliga, ärftliga sjukdomar. Alltså sjukdomar som leder till stort lidande, kräver assistans för att leva eller som kraftigt förkortar livslängden. Eleverna nämnde bland annat cancer och dövhet. Flera resonerade kring att det dock är svårt att avgöra vad som är tillräckligt allvarligt och vem som ska fatta det beslutet. Många uttryckte förtroende för att läkare, myndigheter eller expertgrupper bör avgöra vad som är allvarligt snarare än enskilda föräldrar. Några föreslog att en nationell lista upprättas.
Men något som inte var lika självklart var testning för risken att utveckla sjukdom senare i livet. Många upplevde att sådan kunskap kan skapa oro och påverka hur man lever sitt liv. Samtidigt lyfte några att information kan vara värdefull om den leder till förebyggande åtgärder, exempelvis livsstilsförändringar. Ungdomarna balanserade mellan nytta och psykisk belastning.
Att testa egenskaper som kön, intelligens, ögonfärg eller kreativitet avvisades nästan enhälligt. Eleverna kopplade det till idéer om ”designerbarn”, ökad ojämlikhet och orimliga förväntningar på barnet. Många uttryckte oro för att man ska försöka skapa ”perfekta” människor. Särskilt val av kön nämndes som oacceptabelt, delvis för att man har sett vad som händer i andra länder. Att välja egenskaper så som ögonfärg ansågs ”ytligt”.
”Det känns mest som slöseri med resurser
att använda vetenskapen så.”
Vissa ungdomar uttryckte förståelse för att föräldrar kan vilja välja egenskaper på sina barn, men ifrågasatte hur lämpliga de då är som föräldrar.
”Hur bra förälder är man om man vill
välja ögonfärg? Man ska ge ovillkorlig
kärlek till det barn man får.”
Samtidigt resonerade de om att det kan vara mer komplicerat än så. Om till exempel bruna ögon försämrar ens chanser om man lever i ett jätterasistiskt samhälle, skulle det då inte vara okej att välja en annan ögonfärg?
Eleverna diskuterade även kring om metoden kan påverka synen på personer med sjukdom och/eller funktionsnedsättning. Många uttryckte oro för att PGT kan förstärka normer och ideal och leda till ökad stigmatisering och att vissa liv uppfattas som mindre önskvärda.
”Det blir lite konstigt om vi har egenskaper som många
väljer bort och sen så föds det ett barn som föräldrarna
väljer att ha kvar med även dessa egenskaper,
det är klart att då kommer synen på det barnet påverkas.
Barnet kommer att behöva leva med vetskapen om
att alla andra väljer bort exakt den här egenskapen.”
Diskriminering och ökade sociala klyftor var några effekter som eleverna tog upp. Några argumenterade för att samhället borde satsa mer resurser på till exempel skolan i stället för att välja bort vissa individer. Andra påpekade att detta är fenomen som finns redan i dag, eftersom en del människor säger att de inte vill ha barn med Downs syndrom.
När IVG stod på agendan blev det tydligt att det rådde delade meningar om vikten av genetisk koppling mellan barn och förälder. Men skulle metoden kunna hjälpa samkönade par att få genetiska barn så sågs det enbart som positivt. När det gäller möjligheten för äldre att få barn var många mycket mer kritiska och tog tydligt barnets perspektiv.
”När barnet börjar komma upp i tonåren,
så måste barnet ta hand om föräldrarna i stället,
och då blir det problematiskt.”
När det gäller fler genetiska föräldrar än två var åsikterna delade. Vissa var positiva till tre eller fyra föräldrar men inte fler. När föräldrarna är skilda och har nya partners har många barn redan i dag fler än två föräldrar. Några nämnde att det kan vara en hjälp för polyamorösa. Andra upplevde det som alltför komplicerat att ha flera vårdnadshavare, med risk för konflikter och juridiska svårigheter. Några resonerade i termer av att det känns konstigt i dag med flera föräldrar men att det kanske kommer att vara accepterat i framtiden.
De flesta tyckte inte det spelar någon roll hur könsceller blir till och trodde inte samhället skulle förändras särskilt mycket om IVG skulle bli verklighet och tillåtas i Sverige.
Vill du veta mer om hur gymnasieungdomarna resonerade kring PGT och IVG och om vem som har rätt till genetisk information – föräldrarna eller barnet självt? Hur mycket de själva skulle vilja veta om sitt framtida barns genetik och vilken roll de tycker att ungdomar bör ha i samtalet om reproduktionsteknologier? Läs hela sammanställningen här.
* PGT är genetiska tester av befruktade ägg innan de förs in i livmodern. IVG är en teknologi under utveckling som syftar till att skapa könsceller från kroppsceller i laboratoriemiljö.