Svensk hälso- och sjukvård vilar på lagfästa etiska principer om jämlikhet och vård efter behov. Men vården är en del av ett omgivande samhälle där polariseringen ökar och kunskapsresistens sprider sig. Samtidigt utmanar nya medicinska metoder gränser för vad som är möjligt. Etikens roll och ställning i ett föränderligt samhälle diskuterades vid ett av Smers seminarier under årets Almedalsvecka.
Hälso- och sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) konstaterade att med medicinska framgångar följer nya etiska utmaningar. Som exempel lyfte hon könscellsdonation, som ger barnlösa möjlighet att bli föräldrar men väcker frågor om hur många barn en donator ska kunna ge upphov till, och tester för tidig upptäckt av alzheimer, där frågan kan ställas om det alltid är bra att känna till en risk för en sjukdom som inte bryter ut förrän om 30–40 år.
– Det är fantastiskt med den medicinska utvecklingen, där ska vi inte backa, men samtidigt måste vi våga tala om det etiska frågeställningarna, menade Acko Ankarberg Johansson.
Sven-Eric Söder, ordförande för Smer, konstaterade att ett av syftena med nationella etikråd är att vara en arena för sådana diskussioner. Framväxten av IVF-teknologin, nya metoder för fosterdiagnostik och andra framsteg gjorde att beslutsfattare – allra först i Frankrike 1982, några år senare i Sverige och så småningom i allt fler länder – såg behovet av en instans som tittar framåt och ser vilka nya innovationer som är på väg som samhället måste förhålla sig till.
Med det sagt konstaterade Sven-Eric Söder att den medicinsk-etiska diskussionen inte förs i ett vakuum, utan påverkas av den omgivande samhällsdebatten.
– Vi har en samtid där den politiska polariseringen ökar. Vi ser också att det finns en ökad kunskapsresistens och en nationalism som i förlängningen riskerar att spilla över i hälso- och sjukvården.
Anders Castor, ordförande för Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik och sakkunnig i Smer, menade att relationen mellan samhälleliga normförskjutningar och medicinsk praxis har flera sidor. I många fall, konstaterade han, har normförskjutningar lett till att vi tagit avstånd från tidigare medicinsk praxis – han nämnde rasbiologin och tvångssteriliseringarna som exempel. Samhället har också omvärderat sin syn kring jämställdhet och homosexualitet i vad vi idag ser som en positiv riktning.
– Det kan vara svårt att veta vilken barrikad man ska stå på för att inte dömas av historien. För att navigera rätt tror jag att man behöver gå tillbaka till vår etiska plattform för prioriteringar i vården.
Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, framhöll att Sverige var sent med att inrätta ett institut som övervakar mänskliga rättigheter. Han kopplade det till att föreställningen om att staten vill medborgarna väl är starkare i Sverige än i många andra länder. Men, menade han, etiken behöver ett skydd och för det behövs lagstiftning som ger rättigheter som är utkrävbara av enskilde.
Samtidigt konstaterade han att i en tid när mänskliga rättigheter och etik är satt under press kan man inte kan tänka att så länge rättigheter är skyddade i lag är allt under kontroll.
– Skyddet för mänskliga rättigheter är aldrig starkare än vad det är i befolkningen, helt enkelt därför att det går ganska snabbt att ändra lagar och även grundlagar om det inte finns en folklig acceptans och medvetenhet om vikten av en god etik.
Moderatorn Göran Hägglund från Reform Society undrade hur samhället kan bli bättre förberett på att hantera etiska dilemman, så att inte den etiska diskussionen kommer på efterkälken.
Acko Ankarberg Johansson var lite tveksam till att snabbhet är något att eftersträva.
– Däremot tror jag att det är viktigt att ha ett ständigt pågående samtal om etik så att vi är vana att tala om sådana frågor. Annars kan de upplevas som polariserande vilket de inte är, sa Acko Ankarberg Johansson, och framhöll Smer som en viktig aktör när det gäller att få till stånd en etisk reflexion i samhället.
Sven-Eric Söder instämde i att vana vid att tala om etiska frågor är viktigt, men framhöll det krävs en struktur för detta. På den punkten är skillnaderna stora mellan regionerna.
– Det är i många regioner mycket upp till eldsjälar. Men baserat på de samtal vi haft med olika regioner skulle jag säga att där det fungerar bra är där det finns en ansvarig tjänsteman som arbetar på heltid med frågorna och sitter i ledningsstaben och har kontakter ut i hela regionen.
En annan fråga Göran Hägglund funderade över var om den etiska plattformen för prioriteringar i vården fortfarande håller. Centrala principer i plattformen är människovärdesprincipen, att ingen får särbehandlas, och behovsprincipen, att vård ska ges efter behov. Anders Castor menade att plattformen står sig mycket bra och gör stor nytta som grundläggande etiskt rättesnöre för vården. Däremot menade han sig se värdeförskjutningar i samhället som är svåra att förena med principerna.
– Förslaget om anmälningsplikt var väldigt utmanande vår professionsetik där just människovärdesprincipen är så oerhört central. Vi riskerade att hamna i ett läge där vi ska göra skillnad på olika människors tillgång till vård.