De flesta länder har nationella lagar som begränsar antalet barn som en enskild donator kan ge upphov till. Det finns dock för närvarande ingen internationell reglering på plats. Det innebär att spermier eller ägg från en och samma donator kan användas i flera länder. Därmed kringgås nationella restriktioner. Det innebär att ett barn som tillkommit med hjälp av en könscellsdonator kan få hundratals genetiska halvsyskon spridda över hela världen. Vissa ägg- och spermiebanker har frivilliga begränsningar, men dessa varierar avsevärt.
De etiska råden i Danmark, Norge, Sverige och Finland, som nu går samman i ett gemensamt upprop, anser att nuvarande praxis skapar osäkerhet för de personer som tillkommit med hjälp av donerade könsceller. Många av dessa individer använder gentester och sociala medier för att hitta sina halvsyskon, och upptäcker ibland ett större antal okända halvsyskon. Detta kan leda till både psykologiska och sociala utmaningar för alla inblandade.
De fyra nordiska etiska råden efterlyser en internationell begränsning av antalet barn som en enskild könscellsdonator kan ge upphov till. Uttalandet sker mot bakgrund av den ökande efterfrågan på spermie- och äggdonation över gränserna i Europa, vilken väcker flera etiska och juridiska frågor. I sitt gemensamma uttalande uppmanar etikråden de nordiska länderna att vidta politiska åtgärder för att föra upp denna diskussion på dagordningen på europeisk nivå. Fram till dess att en internationell reglering finns på plats uppmanar råden ägg- och spermiebankerna att införa egna gränser för antalet barn per donator. Vidare betonar de vikten av transparens, så att både donatorer och mottagare är fullt informerade om hur många barn som potentiellt kan bli till med hjälp av en enda donator.
Läs hela uttalandet här.