Under Almedalsveckan den 26 juni arrangerade Smer ett etiksamtal där framstegen inom hjärnimplantat och psykedelisk terapi diskuterades. Experter belyste hur dessa teknologier kan revolutionera behandlingen av neurologiska och psykiska sjukdomstillstånd.
Moderatorn Sven-Eric Söder, ordförande i Smer, presenterade paneldeltagarna och inledde med att övergripande skissera möjligheter och risker med nästa generations hjärnimplantat samt psykedeliska substanser.
Jens Schouenborg, professor i neurofysiologi och ledare för Neuronano Research and Innovation Centre vid Lunds universitet, inledde med att diskutera framstegen inom hjärnimplantat. Han berättade att det redan idag finns olika typer av implantatteknik i klinisk verksamhet, såsom djuphjärnstimulering (DBS), som kan användas för att behandla Parkinsons sjukdom, depression, sannolikt Alzheimers sjukdom, och eventuellt olika beroendetillstånd. Den befintliga tekniken behöver förbättras eftersom den ofta ger otillräcklig terapeutisk effekt och besvärande biverkningar. Målet med nästa generations implantatteknik är därför att ge en effektivare och personanpassad behandling och minimera riskerna. Det kommer till exempel vara möjligt för vårdgivaren att via krypterad teleuppkoppling kunna justera implantaten på distans.
– Vi har nu utvecklat en teknik som möjliggör ’high definition brain-stimulation’, vilket ger renare terapeutiska effekter, färre biverkningar och minskar vävnadsskador. Detta kan potentiellt användas för att tillexempel förbättra behandlingen av Parkinsons sjukdom och ge effektiv lindring vid kroniska smärttillstånd genom att blockera smärtsignaler till hjärnan. Detta kan förbättra livskvaliteten för många patienter.
Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, diskuterade den praktiska tillämpningen och de potentiella fördelarna med psykedelisk behandling.
– Behandlingen av depression med psykedeliska substanser, som psilocybin, visar i vissa fall lovande resultat, och imponerande snabba effekter, särskilt för patienter som inte har svarat på traditionella behandlingar. Dessa doseringssessioner kan ta 5 till7 timmar och involverar noggrann övervakning av två terapeuter närvarande för att hjälpa patienter genom eventuella ångestframkallande upplevelser.
Han lyfte fram potentialen med att kombinera psykedelisk behandling med andra terapeutiska metoder:
– Det är viktigt att förstå att den psykedeliska upplevelsen i sig inte räcker. Vi måste kombinera detta med psykologiskt stöd före, under och efter för att hjälpa patienter att integrera sina upplevelser och göra hållbara beteendeförändringar.
Per Carlbring betonade också risker och utmaningar:
– Det finns vissa patienter, som de med bipolär sjukdom eller psykos, som bör undvika denna behandling då de kan uppleva allvarliga negativa effekter som ångest och självmordstankar. Det är därför viktigt att vi har robusta regler och att behandlingen utförs efter noggrann screening och under övervakning.
Vidare underströk han vikten av att invänta tillräcklig vetenskaplig evidens innan psykedeliska behandlingar införs brett. Han påpekade att det är olyckligt att vissa länder redan har beslutat att gå vidare utan att invänta robust evidens. (Läs mer) Fler studier, med starkare studiedesign och mer representativa patientgrupper behövs för att säkerställa att dessa behandlingar är effektiva och säkra.
Anders Lago, förbundsordförande FUB och styrelseledamot i Funktionsrätt Sverige, framhöll hur snabbt utvecklingen går och vilka mängder av både praktiska och etiska frågor som väcks i dess spår. Han påpekade att stora kommersiella aktörer, som Elon Musks Neuralink, driver på denna utveckling, vilket ställer krav på reglering både nationellt och internationellt.
– Vi står inför många etiska frågor. Jag ser mest positivt på denna utveckling om den kan lindra och förbättra livet för dem jag jobbar med. Men det finns också rättvisefrågor att diskutera; detta kommer att kosta mycket pengar, och vi måste fråga oss vem som får tillgång till teknologin, påpekade Anders Lago.
Lilas Ali, docent, översjuksköterska inom psykiatrin och sakkunnig i Smer, inledde med att belysa frågor kring säkerhet och riskerna med nästagenerations hjärnimplantat och nämnde skämtsamt att hjärnimplantat kanske blir årets julklapp i en nära framtid.
Lilas Ali betonade vikten av att professionen inte bara fokuserar på riskerna utan också på de potentiella fördelarna och möjligheterna som hjärnimplantat kan erbjuda. Inom hennes forskningsfält och psykiatrin arbetar de utifrån en personcentrerad vårdmodell, vilket innebär att de ofta möter patienter som är mycket pålästa och ivriga att prova nya behandlingar. Detta kräver att vårdpersonalen kan möta dessa patienter på samma kunskapsnivå och vara öppna för att diskutera både fördelar och risker.
– Vi måste vara transparenta med de risker vi ser och mötas där på mitten.
Lilas Ali påpekade också vikten av jämlik vård och att alla patienter bör ha tillgång till den nya teknologin, oavsett kostnad. Hon underströk att kostnadseffektivitet inte får gå före människovärdesprincipen.
När frågan om nyfikenhet inom professionen kom upp, erkände Ali att hon kanske inte är helt representativ för gruppen eftersom hon arbetar med innovativa metoder. Men hon noterade en stor entusiasm för ny teknologi bland sina kollegor, vilket kan leda till säkrare bedömningar och effektivare behandlingar vid exempelvis depression. –
Vi kan med hjälp av AI göra säkrare bedömningar vid depression och kanske få till en effektivare behandling,” sa Ali. Det är viktigt att vi öppnar upp för synpunkter och diskussioner kring dessa nya möjligheter.
Sammantaget uppmanade Lilas Ali till en balanserad diskussion som tar hänsyn till både de enorma möjligheterna och de potentiella riskerna med hjärnimplantat, samtidigt som hon betonade vikten av jämlikhet och transparens i vården.
Seminariet avslutades med en diskussion om samverkan och tvärvetenskaplighet. Både Jens Schouenborg och Per Carlbring betonade behovet av interdisciplinärt arbete, och att vi behöver bättre samverkan mellan olika aktörer och forskningsområden. Medicin, teknik, psykologi och etik måste samverka för att nå framgång.
Anders Lago avslutade med att understryka vikten av patientorganisationernas roll:
– Det är viktigt att få in våra organisationer i arbetet. Vi måste arbeta brett och lyssna mer på patientorganisationerna för att få det att fungera.
Moderatorn Sven-Eric Söder reflekterade över de bredare samhällsfrågorna och vikten av en sammanhållen vårdstruktur och ett helikopterperspektiv:
– Även om vi har mycket fokus på nya behandlingsmetoder, måste vi också se hur den grundläggande sjukvården fungerar. Det blir allt svårare att leva upp till ambitionen om en jämlik och likvärdig vård. Den tekniska utvecklingen kan göra det dyrt att tillhandahålla dessa behandlingsmetoder, och vi måste diskutera hur vi kan finansiera och erbjuda dem rättvist.
Seminariet lyfte sammanfattningsvis fram att framtidens medicinteknik och psykiatriska behandlingar erbjuder stora möjligheter, men också att det krävs noggrann reglering och samarbete över discipliner för att säkerställa patienternas säkerhet och rättvis tillgång till framtida innovativa behandlingar.
Se webbfilmen från seminariet.