Hälso- och sjukvården arbetar för en god hälsa och för att förebygga ohälsa. Samtidigt bidrar sektorn genom sin produktion och konsumtion till den globala uppvärmningen som hotar människors hälsa på sikt. Vid ett av Smers etiksamtal i Almedalen diskuterades hur klimatomställningen i hälso- och sjukvårdssektorn kan intensifieras och vilka etiska frågor som uppstår i det arbetet.
Björn-Ola Linnér, professor och klimatpolitikforskare vid Linköpings universitet, inledde med att berätta att klimatförändringarnas negativa effekter redan märks av men att vissa delar av världen är mer drabbade än andra. På sikt kommer klimatförändringarna att ha stora effekter inte bara på människors hälsa, utan även på försörjningsmöjligheter, boendemiljöer och vår upplevda trygghet.
– Samtidigt befinner vi oss mitt i en stor samhällstransformation där målet är att alla sektorer ska bli hållbara både ur klimat- och miljöhänseende och ur flera andra aspekter. För att nå målet måste förändringar ske inom både den praktiska, den politiska och den personliga sfären.
Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik vid Linköpings universitet och sakkunnig i Smer, påpekade att flera olika grundläggande etiska principer visar på att vi måste genomföra klimatomställningen. En sådan princip handlar om att inte skada andra. En annan princip handlar om rättvisa. Det är inte rättvist att kommande generationer får sämre möjligheter att leva ett gott liv för att vi som lever idag orsakar klimatförändringar med stora negativa konsekvenser. En svår fråga är dock vem som har ansvaret för att ställa om – är det samhället eller individen?
Enligt Göran Collste är en svårighet med att lösa klimatfrågan att varje individs klimatavtryck är så litet att det i det stora hela inte tycks spela någon roll vilka utsläpp den egna livsstilen bidrar till. Man kan vara fripassagerare och lita till att andra gör de nödvändiga förändringarna. Men om alla tänker så blir den samlade effekten väldigt negativ.
– Ett annat problem är vår viljesvaghet. Vi vet vad som är rätt, men vi har ändå svårt att agera på det sättet.
Maria Wolodarski, överläkare inom onkologi och ordförande i Läkare för miljön och Svenska Läkaresällskapets arbetsgrupp för klimat, hälsa och hållbar sjukvård, påpekade vårt fossildrivna samhälle fått negativ påverkan på vår livsstil och hälsa, och att kopplingar finns till stora folksjukdomar så som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och Alzheimer. Att tackla klimatförändringarna kan därför vara den största hälsomöjligheten för oss i västvärlden. Enligt den internationella läkarorganisationen World Medical Association (WMA) måste hälso- och sjukvården investera i hälsofrämjande åtgärder, minska förekomsten av överflödiga undersökningar, utredningar och behandlingar samt minska växthusgasutsläppen från vårdprocesserna.
– Hälso- och sjukvården är både en del av problemet och en del av lösningen, och skulle kunna ta täten i klimatomställningsarbetet.
Vården borde också kunna förorda livsstilsförändringar som är bra för både hälsan och klimatet, men det har varit lite kontroversiellt att hävda det, sa Maria Wolodarski.
Emma Lewau, verksamhetschef vid hållbarhetsenheten på regionledningskontoret i Region Östergötland berättade att det pågår ett omfattande omställningsarbete i regionerna. Det är materialanvändningen som är den största källan till växthusgasutsläpp inom hälso- och sjukvården. Regionerna samverkar kring till exempel hållbar upphandling där man ställer krav i fråga om både klimatpåverkan och mänskliga rättigheter. Livscykelanalys av vilka produkter som är minst belastande för miljön ska inte behöva göras av den enskilde medarbetaren, utan på en mer övergripande nivå i organisationen.
– Det är ett omfattande arbete att se hela värdekedjan men det går att påverka leverantörerna i rätt riktning.
Inom det övergripande arbetet med klimatomställning och klimatanpassning glöms den regionala nivån ofta bort och det skulle behövas mer samordning och styrning, enligt Emma Lewau.
Sven-Eric Söder, ordförande i Smer och moderator för etiksamtalet, undrade hur man ska tänka kring sjukvårdsprodukter, till exempel engångshandskar som används frekvent inom våden, som är dåliga ur klimatsynpunkt men funktionella ur ett vårdperspektiv. Enligt Maria Wolodarski kan en del av en sådan värdekonflikt försvinna om man reducerar onödig användning av produkterna. Men i vissa fall krävs förstås användning av engångsmaterial.
Alla i panelen var överens om att vi i stället för att betona vilka bördor som klimatomställningen kan innebära måste ge en vision om det goda livet i ett hållbart samhälle, där en hållbar hälso- och sjukvård är en självklar del.
Se webbfilm från etiksamtalet