Temat för Smers första etiksamtal under Almedalsveckan i Visby var dödshjälp. Kjell Asplund, moderator och ordförande för Smer, inledde med att förklara de olika begrepp som används inom debatten om dödshjälp. Begreppet självvalt livsslut används som samlingsbegrepp för både läkarassisterat självmord och aktiv dödshjälp.
Först ut var Thomas Idergard, jesuit och teologistuderande, som problematiserade frågan om huruvida man har rätt att bestämma över sin egen död. Han utgick från metaforen ”livet är ingen soffa”.
– Talet om en rätt att dö förutsätter nämligen en möjlighet att överlåta eller avstå från rätten till liv. Ungefär som att äganderätten innebär rätten att fritt få sälja eller kassera egendom, som till exempel en soffa. Men livet tillhör inte kategorin ting som kan överlåtas, sade Thomas Idergard.
Elisabet Wennlund, sjukhusdirektör vid Stockholms sjukhem, fastslog att hon utifrån den palliativa vården är emot både läkarassisterat självmord och aktiv dödshjälp. Hon menade att svårigheterna är flera för vården om denna möjlighet skulle tillåtas. Bland svårigheterna nämnde hon det så kallade sluttande planet, tilliten till sjukvården och det informerade samtycket.
– Patienter i livets slutsskede ändrar inställning, ibland flera gånger varje dag, påpekade Elisabeth.
Hon berättade även att hon inte mött någon patient inom geriatrik och den palliativa vården under sitt yrkesverksamma liv som bett om dödshjälp.
PC Jersild, författare och före detta sakkunnig i Smer, inledde med att citera Göran Hermeréns (professor i medicinsk etik och sakkunnig i Smer) senaste artikel om dödshjälp. Han lyfte följande fyra frågor att utgå ifrån: Vad vet vi? Vad vill vi? Vad kan vi? och Vad bör vi?
PC Jersild påpekade att en sak som är säkert är att vi vet för lite. Vi behöver en systematisk undersökning kring flera av frågorna kring livets slutskede.
PC Jersild
P C Jersild är en förespråkare för dödshjälp och anser att man samtidigt bör bygga ut den palliativa vården. Han påpekade att Belgien är ett land som är intressant att titta närmare på, eftersom utvecklingen och tillämpningen av dödshjälp har gått hand i hand med en utvecklingen av den palliativa vården.
– ”Vi har ingen plikt till liv”, påpekade PC Jersild.
Barbro Westerholm
Barbro Westerholm, ledamot i Smer, menade att vi måste uppmärksamma att många äldre personer lider av depression och att de kan ha svårt att känna att de är till någon nytta och glädje för andra. Om vi kan förmå de äldre att känna livsglädje tillsammans med en förlitan om att god palliativ vård finns i livets slut skulle behovet av läkarassisterat självmord inte vara så stort. Vi skulle därför behöva lägga mer resurser på att förebygga livsleda, menade hon.
Emma Henriksson, ordförande i Socialutskottet, varnade för att börja gradera rätten till liv och ifrågasatte ett scenario där vårdens resurser skulle kunna användas till att inte värna om livet.
– Jag är inte övertygad om att en utredning om frågan behövs, sa Emma Henriksson.
Chatrine Pålsson Algren, ledamot i Smer, gjorde i den avslutande diskussionen ett tillägg till de fyra frågor som PC Jersild inledningsvis lyfte fram. ”Vad gör vi? Hur skapar vi trygghet för dem i livets slutskede? Hur kan vi garantera att alla får en så bra avslutning av livet?”
Se inspelningen av seminariet under Nyheter – Videos.
Läs även Dagens Medicins artikel från seminariet: http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/06/29/krav-pa-utredning-om-dodshjalp/