Biståndsbudgetar minskas och globala hälsoprogram läggs ner. I Sverige debatteras vem som har rätt till vård. Men trots en polariserande tid och en kursändring politiskt verkar solidariteten inte vara död. Men panelen under vårt etiksamtal i Almedalen var överens om att den måste tränas för att hållas vid liv.
Barnadödligheten har minskat, infektioner bekämpats och pandemier har förebyggts genom den internationella solidariteten och biståndet. Men mycket kan gå förlorat nu när många tunga och viktiga aktörer rullar tillbaka stöd och hjälpprogram inledde Sven-Eric Söder, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd.
När vi frågar oss med vem vi behöver vara solidariska så utarmas hela begreppet solidaritet, menade Göran Collste professor i etik och sakkunnig i rådet.
— När EU vädjar Sverige om att ta emot skadade palestinska patienter och vi säger nej medan 13 av 14 länder säger ja, då är det tydligt att någonting har hänt i Sverige.
Han pekade också på den svenska flyktingpolitiken: 2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande, men hör i dag till de länder som tar emot allra minst, samtidigt som antalet flyktingar i världen fördubblats. Då är det berättigat att ställa den möjligen provocerande frågan; är solidariteten död?
— De allra flesta skulle slänga ut en livboj om någon höll på att drunkna oavsett om de visste vem det var. Men solidaritet är en känslomässig muskel som behöver tränas betonade Ulrika Modéer, generalsekreterare Röda Korset.
Solidaritet måste omsättas i handling för att betyda något menade Ulrika Modéer och bjöd in fler till att engagera sig. En stor utmaning är att Sverige är ett djupt segregerat land och att många lever så distanserat från utsatta människor. Men trots att Röda korset, likt många andra folkrörelser, har tappat medlemmar så minskar medlemstappet.
Även inom Svenska Kyrkan ser man ett starkt engagemang, eller en helig vrede som Erik Lysén, chef för Act Svenska Kyrkan, beskrev det.
— När vi har en kris av de här slaget, en kris för internationell solidaritet, så ser vi en kraftsamling. Att ställa bistånd och äldrevård emot varandra som vi sett i valrörelsen, då vill man agera.
Men Erik Lysén gjorde det väldigt tydligt att de senaste två åren haft enorma konsekvenser globalt. Det finns inte tillräckligt med resurser för att möta extremt utsatthet. I ett flyktingläger i Kenya är matransonerna nere på 40 procent av vad som krävs för ett tillräckligt näringsintag. Utöver de uppenbara effekterna för utsatta människor så påpekade han att det påverkar den globala säkerheten.
— När västvärlden drar sig undan fylls vakuumet av andra aktörer. Efter neddragningarna från USAID fick vår partner i Etiopien besök av den ryska ambassaden och den ryska ortodoxa kyrkan. De har en helt annan agenda än demokrati och mänskliga rättigheter. Andra aktörer kommer att fylla utrymmet – Gulfstaterna, Ryssland, Kina. Det här är ett hot mot den gemensamma globala säkerhetsordningen, underströk Erik Lysén.
Lilas Ali, ordförande i Sjuksköterskeföreningens etiska råd och sakkunnig i Smer.
Bristen på solidaritet i den svenska politiken ger också tydliga effekter inom den svenska sjukvården. Solidariteten är en grundpelare inom svensk sjukvård och varken frivillig eller sentimental poängterade Lilas Ali, ordförande i Sjuksköterskeföreningens etiska råd och sakkunnig i Smer.
– Frågan är inte om vi har råd med solidaritet, utan om vi har råd att förlora den. Även om man har rätt till vård i Sverige idag som papperslös så vågar inte folk komma. Folks sjukdomar används som ett vapen.
Var går då gränsen för vem som har rätt till vård?
— Alla människor har rätt till hälso- och sjukvård, men ett land kan inte göra allting. Men accepterar vi ett samhälle där vi ser människor i behov av vård och lidande, och inte agerar? frågade sig Lilas Ali.
Se hela samtalet.