Vid ett välbesökt etiksamtal torsdag morgon under Almedalsveckan diskuterades dödshjälpsfrågan med utgångpunkt i den kunskapssammanställning med internationellt fokus som Smer nyligen publicerade.
Smers ordförande Sven-Eric Söder inledde med att berätta att dödshjälp har stått i fokus för rådets uppmärksamhet under många år. En kunskapssammanställning gavs ut av rådet hösten 2017. Under åren som gått har mycket hänt internationellt och rådet ville därför bidra med en uppdaterad utblick. Fokus för samtalet är hur vi i Sverige och övriga Norden har hanterat och framöver bör hantera dödshjälpsfrågan mot bakgrunden att dödshjälp tillåts i allt fler jämförbara länder.
Henrik Ahlenius, rapportens huvudförfattare som har en bakgrund som moralfilosof och numera är knuten till Smers sekretariat, gav en inledande komprimerad sammanfattning av rapportens innehåll. Han förtydligade att dödshjälp är ett samlingsbegrepp för antingen assisterat döende eller eutanasi. Båda former innebär att en patient som önskar dö får hjälp att dö. Vid assisterat döende är det patienten själv som utför den direkt dödande handlingen, oftast genom att förtära ett preparat som läkare förskrivit. Om det istället är läkaren eller annan vårdpersonal som utför den direkt dödande handlingen, till exempel med en injektion, kallas det för eutanasi. Även om assisterat döende inte i sig är olagligt i Sverige praktiseras det inte eftersom det anses oförenligt med läkarrollen. En svensk läkare som medverkar till ett assisterat döende skulle förlora sin legitimation, vilket också skett. Eutanasi är rakt av förbjudet. Henrik Ahlenius redogjorde för vilka länder som tillåter båda former av dödshjälp eller enbart assisterat döende.
Bland de andra skillnader som finns internationellt betonade Henrik Ahlenius särskilt sådana lagstiftningar som enbart accepterar dödshjälp vid dödliga sjukdomar med kort återstående livslängd respektive sådana som kan tillåta dödshjälp vid kroniskt obotligt lidande med potentiellt lång återstående livslängd. Australien och Nya Zeeland är exempel på den förra typen och Nederländerna och Spanien på den senare. Ahlenius avslutade med en reflektion om opinionen kring dödshjälp i de länder som tillåtit det:’
– I allmänhet åtnjuter dödshjälp hög acceptans i de samhällen där det tillåts och tendensen är att man vill göra systemen mer tillgängliga och tillåtande snarare än mer restriktiva.
Kati Myllymäki fick nu förmedla sitt vittnesmål från Finlands horisont. Myllymäki har varit ordförande både för Finlands läkarförbund och för World Medical Association och är nu ordförande för Finlands ETENE, som ungefär motsvarar Smer. I Finland har dödshjälpsfrågan till följd av medborgarinitiativ kommit upp till behandling i riksdagen vid två tillfällen. Efter en sådan propå 2018 deltog Myllymäki som expert i en utredning som föreslog många förbättringar av den palliativa vården, men de rekommenderade inte någon specifik lösning avseende dödshjälp. Istället gav utredningen en skiss till två möjliga vägar: en som tillät både eutanasi och assisterat döende för döende patienter och en som enbart skulle göra assisterat döende tillåtet. Inget av förslagen har antagits. Nu är frågan än en gång aktuell, och Myllymäki noterade att det i mångt och mycket är en generationsfråga där yngre läkare och medborgare är mer positiva till legalisering än de äldre. Myllymäki berättade också att de studier som finns tyder på att en majoritet av Finlands läkare nu stöder en legalisering men att landets läkarförbund alltjämt är avvisande. Kati Myllymäki noterade att omkring 80 procent av befolkningen i Finland är för en legalisering, men det politiska läget kring frågan är tvetydigt:
– Jag tror inte att det senaste initiativet kommer att gå vidare, eftersom Kristdemokraterna som är absolut emot sitter i regeringen. Men i nästa val kommer den här saken att vara viktig.
Ordet gick sedan till Berit Andersen som på motsvarande sätt kunde ge en beskrivning av situationen i Danmark. Också där har medborgarförslag utgjort startskott för en politisk process, och enligt Berit Andersen finns det ett stort stöd för en legalisering bland danskar i gemen. Statsministern är också positiv, och för närvarande pågår en utredning kring saken. Även om den publiceras först till vintern kunde Berit Andersen meddela att några av dess rekommendationer har kommit ut. Utredningen är avvisande till eutanasi men kommer att förorda assisterat döende. Andersen och det danska rådet är däremot avvisande:
– Vi kan inte se att det finns en etiskt försvarlig form av aktiv dödshjälp som vore lämplig för Danmark.
Titti Mattsson, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet och sakkunnig i Smer, ombads sedan reflektera från juridisk synpunkt kring dödshjälpsfrågan. Titti Mattsson påpekade att dödshjälpsfrågan är mycket aktuell, både politiskt och inom den juridiska forskningen internationellt. Hon menade vidare att svensk rätt på många sätt är otydlig när det gäller regleringen av död och döendet. Den medicinska rätten hänger samman med samhällets mer allmänna värderingar och det är något som man måste ha i åtanke när man jämför olika länders lagstiftningar, påpekade Titti Mattsson. Samtidigt, konstaterade hon, är vi alla del i en pågående internationalisering. Titti Mattsson avslutade med en passning till medborgare och beslutsfattare:
– Ytterst är dödshjälpsfrågan en värderingsfråga som måste lösas på politisk nivå med majoritetsbeslut på sedvanligt sätt.
Etiksamtalets sista panelist var Sofia Nilsson, Centerpartiets representant i rådet med bakgrund som sjuksköterska. Hon förklarade att hennes eget parti har tagit klar ställning för att verka för att legalisera dödshjälp, men att hon själv har mycket blandade känslor inför frågan. Överlag, menade hon, är detta en fråga utan en klar partipolitisk dimension och det finns både förespråkare och motståndare inom de olika partierna. Som sjuksköterska har hennes fokus alltid varit att lindra, erbjuda vård osv. Samtidigt har hon en liberal politisk grundsyn som betonar människors självbestämmande. Om något har Smers senaste sammanställning gjort henne mer accepterande gällande dödshjälp:
– Mycket i vårt tänkande i den här frågan bygger på känslor. Men sammanställningen som vi har gjort visar att dödshjälp kan regleras starkt på ett sätt som gör processen kontrollerad. Det är viktigt att vi får in mer kunskap i den här debatten, oavsett var man sedan landar i den här frågan.
I publiken på plats fanns bland andra Rolf Ahlzén och Aud Sjökvist från föreningen Rätten till en värdig död. De gjorde flera inlägg under frågestunden och Ahlzén ville bland annat problematisera innebörden av att assisterat döende kan anses stå i strid med ”vetenskap och beprövad erfarenhet” på det sätt som åberopades när Staffan Bergström berövades sin läkarlegitimation. Bland andra frågeställare kan nämnas Christofer Lindholm, ordförande för Sveriges läkarförbunds etik- och ansvarsråd. Han bekräftade att den svenska läkarkåren liksom den finländska är delad kring frågan, och att förbundet är fortsatt avvisande till en legalisering. Efter många frågor och inlägg tackade ordförande Sven-Eric Söder deltagarna och de många åhörarna och frågeställarna.
Se webbfilmen.